Sitter och tänker på bebisen i mammas mage. Vad det är för någon. Känns så konstigt. Både tråkigt och skitjobbigt. Jag vet inte vad som är fel, är jag konstig som inte är jätte glad för att jag ska få ett syskon eller
är det för att jag ska få ett syskon som vi har samma mamma? Vad ska jag göra? Jag vill vara glad för detta men det går ju inte. Hur ska jag göra. När jag sitter och skriver rinnner tårarna ner för min kind. Det hände en sak (som är hemlig för er bloggläsare) när pappa fick mina två halvsyskon. Det känns som att om det händer nu med, så förstörs hela mitt liv. Mamma säger alltid att det absolut såklart inte kommer hända. Det tror jag inte. Inerst inne. Men bara för att det har hänt, så känns det som att det händer igen. Men nej. Min mamma skulle aldrig göra så.



Tävlingen:

GLÖM INTE TÄVLINGEN